min krubba.

image97
My, jag och Kim Villberga 2004

Jag har aldrig haft det så bra hos någon under min ungdomstid som på Villberga. Heller har jag aldrig mått så dåligt under större delen av mitt liv som jag gjort på Villberga.

När mamma dog förändrades allt. Inte bara att vi syskon splittrades från varann, vi hade även en sorg att gå igenom... mer eller mindre utan varann. Jag hamnade hos en jätte bra fosterfamilj där jag bodde i 2 år.Men var 15 år när jag flyttade dit  och jag hade jätte svårt att känna att jag passade in, även fast familjen var underbar i sig  och för det dom gjorde för mig. Men det handlade inte om dom, utan det handlade om de känslor jag hade, den nya omställningen och sorgen av mamma som jag i början förträngde.Pressen att smälta in var för stor och mitt psykiska mående klarade inte av det, så jag kollapsade flera gånger om och om igen,tills jag kände att jag inte klarade av att utsätta familjen för mitt psykiska lidande mer.

Var 17 år när jag flyttade till Villberga. Det som var så bra var att det fanns andra ungdomar där i min ålder som hade problem eller liknande problem vilket gjorde att man hade någon att ty sig till på ett annat sätt. Även fast mina 1 år på Villberga var en resa mellan himmel och helvete hade jag några av mina första riktiga ljusglimtar där på år. Finally känna sig som en normal tonåring lixom! Jag önskar fan inte min värsta fiende att gå igenom depression/er. Men tack vare dem skulle jag inte vara den jag är idag, så något gott har ju växt fram ur det onda. Men det är inget jag vill va med om igen!

Så på sistone har det vart så tufft! Visst man ska inte klaga, men man kan inte alltid vara postiv och glad och visa sig stor och stark. Ibland måste man vara ledsen, arg, besviken eller förbannad för att släppa ut alla jobbiga känslor. Annars förtrycks känslorna och man samlar på sig känslor tills de tillslut exploderar och då rinner bägaren över. Men det är inte alltid lätt att vara efterklok! Men man borde iaf ventilera, så man slipper de stora nedåt svängarna....

Saknar verkligen tjejerna från Villberga. Fan vi var verkligen som systrar... Bodde ju 1 år ihop lixom.. Och det tråkiga är ju att vi inte bor i samma stad.. and that sucks! Kimsan, alla turer på Sumpen och galna upptåg :) Vår lilla Mys.. busfröt med alla killproblem och alla skrattattacker och rackartyg vi gjort ihop! Lyckades vi rymma tjejer? :D

Life is to short and to beautiful to mess things upp... men man inte alltid väljer the messy!

Det är så konstigt att det gått 6 år.... det känns som en evighet sen samtidigt som det känns som det var igår...  som jag saknar...och alla skuldkänslor för de saker jag gjort och inte gjort, spec. sista tiden. Jag vet att jag aldrig kommer glömma det, men jag måste acceptera att man inte kan förändra det som hänt, så jag får försöka se tillbaka på de fina stunderna och minnas dem istället..

Skönt det är att skriva av sig... skulle kunna skriva i evigheter... finns inget mer befriande faktiskt...




Saknar er... stor puss till My och Kim... <3
Kommentarer
ante

Du har gått igenom en stor förändring i ditt liv och fallit djupt. Men du har klättrat högt i ditt liv nu och du har ordning på ditt liv o det som är bra är att du bara kommer att fortsätta klättra =) Vi har ett liv ihop nu, du och jag sara! Vi kommer att ta våra liv långt ut i vida världen inom kort ;) Så upp med humöret och se på våran ljusa framtid! Många kyssar o kramar från din ante!

2007-10-04 @ 20:08:36
Cecilia

eller hur så jävla bajs är det :(

2007-10-06 @ 11:12:35
URL: http://cecilua.blogg.se
Sofie

Gummsan, har inte haft en aning vad du har fått gå igenom! Inte så konstigt me tanke på att vi aldrig blev några tajta vänner, ösnkar att jag hade vetat iaf lite så jag hade kunnat stötta dig. För mig var du alltid den där glada tjejen som hade all livsglädje i livet! men antar att du/jag och som många många andra har ett skal och bara man knackar ett litet litet hål på det tunna skalet så rivs allt mellan himmel och jord! Alla mina tabkar och pussar och kramar till dig ikväll Sara!

2007-10-07 @ 22:07:09
URL: http://sofieb.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Design by Molly
RSS 2.0