Krigstigen.

Har du vandrat på den? Skrivit en tillbedjande bön i klagomuren eller sjungit en självläkande sång? Jag är inte ensam om att falla och jag funderar på att berätta min historia för er, men det skär sig i elden. 
 
Ökens blomma är återfunnen och saltårar bränner min kind. Jag har bestämt mig. Jag tänker vinna och mig äger ingen. 
 
 
 
 
 
 
 

Summerbeat.

Tro inte jag är blind. Du har skapat en himmel av åska och jag vill allt annat än ha tillbaka dig.
 
Du utvalde ska få ta delar av mitt privatliv, men glöm att jag speglar en falsk spegelbild av mig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Glöm mig inte!

Hej och mycket hej! Tillbaka till en snyggbildad blogg, men jag blir troligtvis egocentrisk igen. Därför satsar jag mer på allmännbildning :)
 
 
Har jag kvar några följare? 
 
Mycket skvaller på gång nämligen ! 
 
Byter troligtvis bloggdomän sen, men det här med kodning och design gör mig galen. 
 
Cya! 
 

30 års fest.

Red.

Birthday 27.

Bloggar om min volontärresa.

Hej!
 
Verkar som jag fortfarande har besökare här
 
Ni kan följa mig på min blogg: onmywayhere.blogg.se
Bloggar om min volontärresa i Vietnam. 
 
Denna blogg kommer inom kort lösenordsskyddas och inte öppnas igen för allmänheten.
 
 
 

Ny blogg.

Dags för lite miljöombyte! 
 
Jag kommer inom en närmare framtid lösenordsskydda denna blogg. Jag har bloggat på sarase.blogg.se i över fem år så det känns lite konstigt att stänga ner den här bloggen som vart en del av mitt liv under lång tid.
 
Men nya äventyr väntar. Och jag känner att jag vill starta om från början med en ny blogg när jag i mars ska resa som volontär till Vietnam.
 
Vill ni följa med på min resa och nya blogg? Då tycker jag att ni ska klicka in er här.
Ni kan även följa mig på bloglovin med den nya bloggen!
 
Hoppas vi ses! Kram

Blondie and blondie.

 
Eller snarare me so wannabe blondie ;) Dit ska vi inte tillbaka men värmen däremot, vi ses snart =D
 
 
Förnyade bloggen lite imorse också. Det var behövligt. Dock inte med världens nyaste bild men den får duga. Min systemkamera ligger förtillfället och dammar. Vet inte ens om jag ska damma av den. Vi ska ändå köpa en ny kamera till resan så då kanske det kommer bli roligare att fota med något annat än min kära vapendragare, iphone :)
 
 
 
 

En hälsning.

 
Hallååååå i stugan.

Yesterday.

 
Idag är jag tyvärr inte lika välvårdad som igår. Sitter hemma och skriver tenta = tenta ångest = sitter i min pyjamas med flottigt stripigt hår = jag är sunkig som fan! En klassiker under tentaperioden ;) Känns nog lite extra jobbigt med tenta just nu också då jag är så nära slutet av utbildningen. Det ska bli så skönt att slippa denna pluggstress och få ge sig ut i arbetslivet men hjälp vad man kommer sakna klasskompisarna och gemenskapen som studentlivet innebär.  

Laddar om med löv.

Ja hur laddar man om efter det senaste inlägget... Massa löv i alla fall :)
 
Jag ska fortsätta skriva om sorgen, skuldkänslorna och hatsjukdomen cancer. Men jag gör det en annan gång.
Det känns som jag har hundra miljoner saker att skriva. Inte bara om just det jag nämnde ovan. Utan om allt. Jag har verkligen saknat att skriva. Nu menar jag inte att blogga, utan att skriva. Jag kommer fortsätta skriva ärligt och tro det eller ej så är jag noga med att inte lämna ut något som jag inte kan stå för eller som  jag tror kan skada mig på något sätt. Sanningen är inte bara fluffiga moln och snygga kläder. Sanningen är mycket hårdare än så. Och det måste vara okej att visa sig svag. Hur man än väljer att vilja visa det så måste det vara okej. Hur ska man annars överleva?
 
Bwt, lillkillen ni ser på bild är Ozzy. Döpt efter självaste Ozzy Osbourne :D Mamma, min och syskonens katt. Som nu bor hos mormor och morfar i Luleå. Saknar honom som tusan. Men han har det bra där. Blivit en liten lurvig tjockis som springer och jagar möss hela dagarna. Living the dream lixom :)
 
 

Hej måndag.

 
 
Woop, woop!
 
Helgen sprang förbi lika snabbt som den brukar och så va det måndag igen. Usch vad jag inte gillar måndagar. Men jag gillar att vara ledig från föreläsningar. Idag är det egen studietid som gäller och självklart har jag snoozat så länge som det bara går ;) Nej, nu är det dags att göra något vettigt. Hörs sen!

Hej hej.

Hej hej hej hej :)
 

YES! För första gången på fem dagar lyckas jag sova ut. Till och med kroppen har fått sova och jag vaknade inte upp någonting under natten eller vakna med extrema spänningar och smärta i kroppen. Jag mår femtioelva gånger tusen mycket bättre, bara tack vare sömn!  Vilken jävla urladdning det blev! Men det blir tyvärr så med min kropp ibland.. Med en redan så känslig kropp så kan minsta lilla grej utlösas och då vägrar kroppen samspela med min vilja. Får ökad värk osv. Nu har det helt enkelt varit för mycket med flytt, skola, planering med resa, jobb osv och utan sömn fungerar inte kroppen. Så jag fortsätter denna dag med att bara ta som det kommer men det känns redan som jag vunnit på stora lotteriet: Vakna med utvilad kropp! Wooohoooo!

Karatefyllaaaa.

 
Hjälp, hjälp, hjälp vilken baksmälla jag hade igår. I denna ålder får man(läs jag) knappt aldrig karatefylla men när jag väl får det... ja då jävlar får jag det ordentligt. Har nog hänt max 1 gång tidigare på 4 år. Tror jag hann med allt i lördags. För det första, det bjöds på monstershots!  Haha, där förstår ni vad som gick galet. Vi shota, shota, shota, dansa, ramla, dansa flum-dansen, jag simma på golvet med tre andra tjejer på ryggen,hade sönder mina strumbyxor, inser som tur är att jag är för full för att gå ut men börja gråta(wtf????), vinglar hem gråtandes(????)med en tröstande kompis, vi ramlar skrattandes över varandra i hallen och där ligger vi. Länge. Nej jag är nog inte för gammal för att uppleva fjortisfyllor. Yeeey(?)

Runt strömmen.

 
 
 
Älskar att promenera runt strömmen, speciellt denna tid på året när löven börjar falla och alla färgstarka färger kommer fram.
 
Nu är det dock dags för något mindre roligt, flyttstäda. Vi hörs kanske senare! Puss på er
 

Jag.

 
Nu förtiden har jag börjat med fler jag-dagar. Vad behöver jag? Vad orkar jag? Vad vill jag göra?
Kanske låter simpelt för många som har den självdistansen men det har inte alltid jag. Jag beundrar människor som är ego, på ett bra sätt. Som sätter sig själv först när det kommer till hälsa och viktiga val som man måste fatta för sig själv - utan att trampa på andra.  Du är ju ändå den bästa vän du har- som jag skrivit förut. Jag har bara haft så svårt att sätta mig själv i första rummet många gånger, absolut inte alltid. Tro mig jag kan vara väldigt envis och jag vet vad jag vill och framför allt vem jag är.  Många ser mig som en färgstark person och ja det är jag. Men det här med att vara alla till lags. Där försvinner min självkänsla ibland. Att vara en god medmänniska kan ibland krypa mig under skinnet och väcka mig med mardrömmar om nätterna. Hehe, okej inte riktigt men ja ni förstår min metafor :) För mig handlar det inte om att bli älskad av alla- utan snarare älskad av dem man älskar.
 
 Nu är det bara så här, att för att jag ska kunna orka bära andra så måste jag orka bära mig själv först. Låter jävligt logiskt va men inte så lätt som det låter faktiskt.  Min sk separationsångest har de senaste åren blivit mycket bättre och det är den som i grund och botten varit den stora boven i mycket när det kommer att vara alla till lags. Jag är bättre än så. Men ibland måste jag påminna mig själv.
 
 
 
 
 

Say hey.

 
Jag har egentligen inget vettigt att skriva, men jag kände för att uppdatera med en bild. Så here you go ;P

Höst.

 
Det är så förbannat vackert ute nu. Finns att följa på @zaralindgren på instagram. Bilder säger ju mer än tusen ord :)
 
 

Sometimes you've got to squeeze sometimes you've got to say please.

 
Tjoho tjohej!
 
Är uppe med tuppen idag, ehm nästan iaf dvs redan kl 10. Det är dock ovanligt för mig en söndag ;)
Önskar er en fortsatt trevlig dag! Själv ska jag transkribera en intervju, ta ett bad och fortsätta städa och fixa i min etta då fotografen kommer imorgon.
Tidigare inlägg
RSS 2.0