Jag hatar min kropp.

 
Okej, hata är ett jävligt starkt ord i min ordbok men jag hatar faktiskt hur min kropp fungerar.
Det spelar ingen roll hur mycket jag än kan sova för när jag väl vaknar kan jag ha jordens träningsvärk och det känns som att kroppen inte fått vila en sekund. Min kropp lider av en någon slags jävla depression.
Det är en ond cirkel. Mitt jag mår hur bra som helst men min kropp? Jag är väldigt frustrerad när jag skriver detta nu. Snarare trött och frustrerad på att kroppen inte vill hänga med i samma takt som min lust! Nu har det så klart blivit VÄLDIGT mycket bättre sedan 1,5 år tillbaka men det är fortfarande inte bra.
 
Jag har strategier som hjälper, just därför kroppen börjar må bättre och bättre. Men jag måste hela tiden tänka mig noga för. När jag har energi, vilket jag i stort sätt alltid har ( och väldigt ofta överskottsenergi) känns det som att jag kan springa maraton och hinna med tusen saker på en och samma sekund. Men JAG har varit så otroligt bra på att lura min kropp och min hjärna. Hur jag känner är INTE samspelt med vad jag egentligen orkar. Jävligt farligt symtom!
 
 Nu ska jag ta mig ett varmt bad innan jag beger mig till skolan. Noga planering, struktur och prioritera rätt är något som är extremt viktigt för mig. Efter skolan blir det fika med tjejerna och ikväll blir det träning på Friskis och hur mycket energi jag än tror att jag har efteråt så ska jag bara hem och vila. Punkt.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Design by Molly
RSS 2.0