Fördomar.

En stark familjefar, hemma-man med stort omsorgsansvar och en stark karriärskvinna som försörjer sin familj?  Skrattade gott när jag såg den första bilden. Det där är verkligen min Ante i framtiden. Och allt som saknades var ett blont skägg :) Inte för att han kommer bli en hemma-man men han tar väldigt mycket ansvar i hemmet. Mer än vad som förväntas av honom enligt norm.
 

Det är med fördomar är något jag alltid intresserat mig för och fascinerats av. Vi alla har fördomar. Vi alla har ju en slags referensram som våra tidigare erfarenheter är präglade utav och har man då en dålig erfarenhet av något/någon är det ju lätt att man använder sig av ett övergripande antagande, som kan vara missvisande mot individen eller en viss grupp utav människor. Om ni hänger med vad jag menar :)Om man har en negativ fördom tycker jag det är viktigt att vara medveten och reflektera kring varför man tänker på ett visst sätt och om en viss person i en viss situation. Vi kan fråga oss själva: Hur kategoriserar vi människor? Hur ser vi på funktionshindrade, homosexuella, äldre, invandrare, psykiskt sjuka, missbrukar etc.  Hur vi ser på män och kvinnor och sterotypa könsroller?Vilka referenser har vi egentligen? Vilken rätt att döma?

 

Ingenting är som det verkar och många människor verkar glömma bort det. Tänk er själva om ni visste vad den här personen gått igenom som ni stör er på. Hade ni varit lika snabba på att döma dem då?

Exempel: 

  • Den snygga, smarta tjejen med perfekta kläder och perfekt liv som alla avundas: Hennes pappa är kriminell och i större delen av hennes liv har han vistas i fängelse. Hon tar hand om sina småsyskon och känner sig ofta deprimerad
  • Den alkoliserade gubben som stinker alkohol, vinglar alltid omkring på stan, ovårdad och stupfull: Hans fru bedrog honom med hans bästa vän, han hamnar i en djup depression och i samma veva gick hans företag i konkurrs.
  • Mamman i familjen som gör karriär och omgivningen surar för att de anser att hon sviker barnen när hon jobbar så mycket:  Hon kommer från arbetarklassen, älskar sina barn över allt annat och har kämpat hårt för att nått sitt mål och försörja sin älskade familj.
  • En tjej med downs- symdrom sjunger glatt på väg till skolan. Hon drar en hel del konstiga eller flyktiga blickar till sig : Hon är väldigt duktig i skolan, har många kompisar och drömmer om att flytta till Hollywood och jobba med musik.
  • En utländsk man på bussen, han luktar konstigt, ingen vill sitta brevid honom: Han kämpar hårt för att lära sig svenska och för att komma in i samhället. Han har hela sin familj i hemlandet och jobbar heltid och kvällar och helger för att kunna försörja sin familj.  
  • Den blygaste pojke i skolan som mobbas, ingen ser eller hör honom: Han tar hand om sin psykiskt sjuka mamma varje dag och känner extrem skuld till sin mamma. Han är duktig på att måla och drömmer om att bli fotbollsproffs.
Dessa egenskaper och attribut är bara exempel och så klart kan tillhöra vem som helst oavsett ålder, kön, klass eller etnicitet.  Det jag vill komma fram till är att fördomar finns och cirkulerar hela tiden, medvetet och omedvetet. Vi behöver reflektera mer och fråga oss själva varför har vi vissa fördomar? Vi styrs inte bara av samhället, politiker och lagar utan vi lever i en demokrati där alla individer måste tillföra något. Det är ändå vi som skapar samhället.Det går inte att älska alla eller vara perfekt på alla sätt men jag tycker ändå alla bär ett eget ansvar att göra vad de kan för att möta varandra med ödmjukhet och respekt.
 
(Ps. Märks det att jag läser till socionom? ;)

Jag, "räven" och min snygga vän.

 
En bild från i helgen när vi var i Helsingborg.
 
Haha, jao sann glädje var det allt. Ni skulle sätt oss i lördags. Våra pojkvänner trodde verkligen vi var extremt på lyset men sanningen var den att vi mest bara var så jäkla energiska över att få umgås igen :) Det är otroligt synd att ha en av sina bästa vänner så långt borta, men samtidigt så spelar det ingen roll. Vi är lika bra vänner oavsett geografiskt avstånd och även om det råkar gå ett halvår så är det altid som att vi sågs igår.

Jag hatar min kropp.

 
Okej, hata är ett jävligt starkt ord i min ordbok men jag hatar faktiskt hur min kropp fungerar.
Det spelar ingen roll hur mycket jag än kan sova för när jag väl vaknar kan jag ha jordens träningsvärk och det känns som att kroppen inte fått vila en sekund. Min kropp lider av en någon slags jävla depression.
Det är en ond cirkel. Mitt jag mår hur bra som helst men min kropp? Jag är väldigt frustrerad när jag skriver detta nu. Snarare trött och frustrerad på att kroppen inte vill hänga med i samma takt som min lust! Nu har det så klart blivit VÄLDIGT mycket bättre sedan 1,5 år tillbaka men det är fortfarande inte bra.
 
Jag har strategier som hjälper, just därför kroppen börjar må bättre och bättre. Men jag måste hela tiden tänka mig noga för. När jag har energi, vilket jag i stort sätt alltid har ( och väldigt ofta överskottsenergi) känns det som att jag kan springa maraton och hinna med tusen saker på en och samma sekund. Men JAG har varit så otroligt bra på att lura min kropp och min hjärna. Hur jag känner är INTE samspelt med vad jag egentligen orkar. Jävligt farligt symtom!
 
 Nu ska jag ta mig ett varmt bad innan jag beger mig till skolan. Noga planering, struktur och prioritera rätt är något som är extremt viktigt för mig. Efter skolan blir det fika med tjejerna och ikväll blir det träning på Friskis och hur mycket energi jag än tror att jag har efteråt så ska jag bara hem och vila. Punkt.

Lucky 26.

 
Okej jag ska inte ta ut segern i förskott. Men det känns som 26 är mitt nya turnummer.
 
Har tagit ett väldigt stort beslut som jag ska berätta närmare om snart!
Skrev ett inlägg förut om varför 26 är mitt nya turnummer men jag förklarar en annan gång för det blev så rörigt. Kommer bli en härlig höst men famför allt en spännande vår :)

Träning.

Längtar tills imorgon för då blir det gympapass igen på Friskis. Jag har blivit en riktig sporttjej på sistone ;) Jag hoppas det håller i sig. Har inte varit så här fysiskt stark i kroppen sedan värken börja för 4 år sedan men det senaste året har jag börjat lära mig hantera all stress riktigt bra. Så nu är kroppen redo :)

RSS 2.0