Vänskap och svek.

Varning för ett långt men viktigt inlägg.

 

Tjejer kan vara så förbannat elaka mot varandra och jag har aldrig riktigt förstått syftet med det. Många av er har säkert också varit med om att vänner svikit.  Ibland har det gått så långt att vi slutat vara vänner eller så har vi helt enkelt växt ifrån varandra. Jag har egentligen alltid haft väldigt lätt för att skaffa vänner men jag har inte alltid haft tur med de vänner jag haft.

 

 Jag har sedan jag var liten haft svårt för separationer och det har alltid tagit mig lång tid att avsluta en vänskap som varit negativ för mig. Jag har en förmåga att vilja se människors bra sidor. Detta är en styrka men det blir en svaghet när man inte är bra för varandra. Alla människor har bra sidor, även de människorna jag kan ha svårt för. Men en vänskap ska vara på lika villkor. Det är en ömsesidig relation där man både ska ge och ta. När jag ser tillbaka har jag oftast gett villkorslös kärlek men jag har inte alltid fått samma tillbaka. Ändå har jag tillåtit mig själv att fortsätta vänskapen. Att stanna har för mig alltid varit lättare än att lämna.

The power of letting go.

 

Det har funnits perioder i mitt liv då jag blivit utfryst och retad. Det som sårat mest är att bli utfryst av personer man ser som bästa vänner. Jag litade på dem.Hur kan människor som säger sig älska dig svika så hjärtat går i tusen bitar? Det är tankar som rört sig i mitt huvud och som präglat mig under hela min uppväxt.

 

Det som varit det allra svåraste sveket för mig när det gäller vänner var när jag gick i högstadiet:

 

När jag gick i högstadiet blev jag väldigt sviken och utfryst av min bästa vän och en annan vän vi senare lärde känna ihop. Vi kan kalla min bästa vän för B och den andra vännen för M. Jag och B hade ett väldigt starkt band. Vi hade vuxit ihop sedan sexan och gjorde allt ihop. Vi drömde om att tågluffa, rymma hemifrån, vi började tjuvröka ihop, hade våra första fyllor ihop osv. När vi gick i åttan började vi umgås med M, som var 3 år äldre än oss och i samband med detta blev min och min B:s relation förändrad. De började snacka skit bakom min rygg, de skapade allians och kunde hånade mig inför andra. M var den som var den drivande när det gällde att frysa ut men jag fick också reda vad B tyckte när jag råkade höra dem prata illa om mig på toaletten under en fest. Det slutade inte där. Killar hade sedan i slutet av åttan börjat intressera sig för mig och detta var något båda störde sig på. De tyckte jag var alldeles för självsäker.  Min bästa vän B gick bakom min rygg och försökte sno mina killar. Hon låg med två av mina ex. Jag kom på henne en gång på mitt rum under en fest. M försvarade henne inför alla. Allt detta i samma veva som min mamma precis hade gått bort i cancer. Jag förlät B men det hände totalt 3 gånger innan jag bröt kontakten med henne. På senare år har båda bett om ursäkt för deras elaka beteenden under den tiden. Vi är inte vänner idag, men vi är inte ovänner. Jag har gått vidare.

 

 Man kan tänka att människor växer upp och detta är ett typiskt tjejbeteende när man var yngre. Men tyvärr pågår detta i verkligheten nu. Mobbning på arbetsplatsen eller i skolan/universitetet är heller inte ovanligt. Jag kan inte förstå varför människor tillåter sig själva att behandla varandra så vidrigt. Jag har själv varit med om att bli utfryst i vuxen ålder. Tjejen som ville frysa ut mig lyckades nästan förstöra relationen mellan mig och våra gemensamma vänner. Hon tålde inte min personlighet och den uppmärksamhet hon ansåg att jag fick. Det blev en rejäl glidning mellan oss andra men idag har vi lyckats lösa så det funkar. Jag är självklart inte vän med den här tjejen idag men jag hyser inget agg mot henne. Dessutom har jag andra vänner som idag blir mobbad eller utfryst på arbetsplats. Varför pågår detta fortfarande i vuxen ålder?! Jag kan bara inte förstå hur människor kan vilja vara elaka mot varandra. Varför känna sig hotad? Det finns ingen anledning att vara bitter och avundsjuk. Vad är det som gör att människor beter sig så här?

 

För mig har det blivit väldigt viktigt att kunna hantera konflikter och prata om problem som uppstår för att förstå varandra. När jag var yngre gav jag mig själv skulden till mycket.  Men det har också hjälpt mig hitta strategier som utvecklat mig till en bättre person. Hur mycket jag än vill förstå människor som är elaka så förtjänar inte dem inte alltid min förståelse. Jag kan ge människor en andra chans och försöka förstå varför men jag kan inte acceptera om du fortsätter vara elak. Jag vet idag mina gränser, jag inser mitt eget värde och jag låter ingen trycka ner mig.

 

The feeling of letting go.
 
 
Ja, det jag egentligen vill komma fram till är att det tar tid att hitta riktiga vänner och det tar ibland tid innan man lär känna sig själv och inser vad man behöver för vänner runt omkring sig. Vi måste försöka se vårt eget värde och inte stanna kvar i en relation som får oss att må dåligt. Det finns faktiskt människor som skulle göra vad som helst för att vara din bästa vän. Som skulle uppskatta dig för just dig. Du är ändå den bästa vän du har. Var snäll mot dig men kom alltid ihåg att behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad.
Kommentarer
K

Grymt inlägg! =)

2012-10-03 @ 17:47:36
Mikaela

Bra skrivet, tråkigt att höra de du genomgått. Svek från vänner har jag också varit med om, man lär sig snart och inser att man måste välja bort de vänner som inte behandlar en bra. Tillslut inser man dock att de knappt finns någon kvar. Men man får aldrig ge upp hoppet, man hittar säkert fina vänner när man minst anar det.
Kram på dig!

2012-10-03 @ 20:08:47
Emelie

så himla bra skrivet. får en att tänka!

2012-10-04 @ 19:56:54
URL: http://andasirymden.wordpress.com
jenny

mycket bra skrivet!

2012-10-14 @ 12:10:41
URL: http://www.jennytingvall.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Design by Molly
RSS 2.0