Cancer tog hennes liv och lämnade mig med skuldkänslor.

Jag var så arg på mamma för att hon sa att hon skulle dö. Jag var arg på mamma för att hon vägrade bära peruk och att hon lät mig skämmas inför mina klasskamrater när hon skjutsade mig i bilen utan hår. Jag var arg på mamma för att hon visade sig så öppen och orädd och när hon visste att hon skulle dö brukade hon fråga rakt ut vart vi syskon ville bo när hon dog.

 

Jag var 14 år och för mig fanns det inget annat alternativ än att bo med mamma och mina syskon som jag gjort hela livet. Jag ville inte inse sanningen. Jag var arg på mamma för att hon försökte få mig inse något annat och att mamma var sjuk i cancer var inte på riktigt. Att mamma hade cancer var inte så allvarligt.  Hon hade inte så ont som det verkade. Att hon vaknade upp mitt i nätterna och kunde skrika på hjälp tyckte jag bara var löjligt.  Jag visste ju att min mamma var stark. Min mamma visade sig alltid stark och positiv. Min mamma var läkare och därför visste jag att hon kunde bota sig själv och ta bort den där jävla cancern. Den där jävla cancern som hon pratade om som hon menade kunde splittra oss. Jag visste att det inte var så för utan mamma hade vi syskon ingen. Ingen som mamma.

 

Mamma och alla omkring tjatade att jag skulle vara hemma mer.. men de var bara tröga som inte fattade bättre. Jag blev så arg på en av mammas bästa vänner Disa som en dag berättade för mina vänner att mamma var döende i cancer och att de skulle försöka stötta mig. Jag och min bästa kompis var med några äldre kompisar vi hängde mycket med och när Disa berättade började jag gråta och jag skämdes så otroligt mycket. Den enda som visste var min bästa vän men jag pratade inte med någon om hur jag mådde och vad jag kände. Att bli utblottad på det där sättet var hemskt. Även om jag idag så klart förstod varför Disa gjorde så. Jag var inte där för mamma så mycket som jag önskade. Under den sista perioden blev mina vänner på något sett viktigare för mig men det fick jag senare ångra ännu mer eftersom ingen utav dem visade vara några bra vänner.

 

Sorg och rädsla inför att någon ska dö eller har dött är så himla komplicerat. Det är ganska så tabu att prata om sådana här känslor. Cancer tog hennes liv och lämnade mig med skuldkänslor och djup sorg men också med ett helt hav av obesvarade frågor. Att prata om känslor, att hantera ilska och frustation är det som fått mig att kunna leva med sorg. Det är också det som fått mig tänka annorlunda angående mina skuldkänslor. Det jag skrivet här ovan berör mig fortfarande så himla djupt och jag blir uppriktigt ledsen när jag tänker på hur det var och vad jag kunde ha gjort annorlunda. Men det är okej att känna så. Jag kan inte ändra på något som varit. Jag önskar att jag aldrig lämnat mammas sjukhussäng men sanningen är att jag besökte henne knappt för jag tyckte att det var för svårt och smärtsamt. Jag var egoistisk för jag förstod inte bättre. Jag var 14 år. Och det var så det var. Men det betyder inte att jag inte älskade mamma. För det gjorde jag mer än något annat.

 

 Jag vet hur mycket mamma älskar mig och jag vet också att hon inte ville något annat än att vi skulle vara lyckliga. Därför har jag gjort ett val. Jag väljer att leva med sorg.  Jag väljer att prata om henne för att hålla henne vid liv. Hur mycket smärta än gör ont så väljer jag att känna smärtan och låta den göra mig starkare. Jag väljer detta för jag vill leva och hade mamma aldrig varit tvungen att lämna hade mamma också valt den vägen. Därför väljer jag den för oss båda.

 

Stor kram till alla där ute som också har förlorat någon som stått er nära.

Kommentarer
Emelie

Sitter här med tårarna i ögonen. Kram på dig.

2012-10-25 @ 14:00:45
URL: http://andasirymden.wordpress.com
emelie

Stor kram till dig.
Jag har förlorade min pappa för 15 år sedan, inte alls på samma sätt, men han finns inte kvar längre. Många känslor inblandade och jag har fortfarande inte riktigt hittat min väg i känlovirret.

Starkt av dig att skriva den här texten. Den får oss andra som också bär på skuldkänslor av olika slag pga såna här händelser (oavsett orsak) att tänka om. Byta perspektiv.

Tack.

2012-10-26 @ 16:43:01
URL: http://makeitalone.blogg.se
Jonna

Jag gråter när jag läser din text för jag känner igen mig. Jag besökte inte min gammelfarmor på sjukhuset en enda gång innan hon dog för jag ville inte inse att hon var sjuk. Jag var runt 14 och vågade inte inse att livet skulle ändra sig snart. Att min mammas extramamma (hennes farmor) skulle försvinna. Att sen se mamma bryta ihop på begravningen gjorde inte saken bättre men det var nog då jag förstod att hon inte fanns kvar.

Tack för att du delar med dig! Kramar

2012-10-26 @ 19:13:28
URL: http://jonniz.blogg.se
Bello

Så himla fint skrivet, och så viktigt att prata om de reaktioner och utspel man gör som inte alltid ser så bra ut men som är helt normala och okej. Tabun förstör så mycket för så många, så jag är tacksam för att du är så ärlig.

Och tänk på vad drottning Elizabeth sa en gång (ursprungligen från författaren C.S. Lewis, han som skrev böckerna om Narnia):
"Grief is the price we pay for love."

Den meningen har gett mig styrka ofta. Vi saknar och sörjer så för att vi har haft turen att uppleva så stark kärlek.

Kram på dig!

2012-10-26 @ 19:32:54
Sofie

Verkligen berörande!
Har du sett filmen "i taket lyser stjärnorna"?
Den påminner väldigt mycket om det du beskriver! Om du inte sett den, gör det!

2012-10-28 @ 00:56:51
sarase

Sofie- Jag tror jag sett den, om det är den jag tänker på så kände jag igen mig en del. Ska kolla :)

Tack alla ni för era fina ord. Stor kram till er alla

2012-10-29 @ 15:56:21
URL: http://onmywayhere.blogg.se/
Fani

Det här är något utav det finaste och mest rörande jag läst måste jag säga. Fick verkligen tårar i ögonen och är så ledsen för din skull och att du fått gå igenom något så hemskt som att förlora din mamma. Jag tkr du verkar vara en väldigt stark och klok person, som dessutom verkar så himla rar, gullig och trevlig och tror verkligen din mamma skulle vara väldigt stolt över dig! Massa kramar.

2012-11-17 @ 12:26:27
URL: http://glikia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Design by Molly
RSS 2.0